Landställ

Landställ

 

 

ENKLA LANDSTÄLL

 

Fjädrande landställ är nog det som mest avsaknads för både ARF och byggsatsmodeller. Personligen tycker jag att det egentligen är oförklarligt?

För mig skulle det vara fullständigt otänkbart att konstruera en modell utan ett fjädrande landställ.

Här är tips om hur man på ett enkelt sätt ändrar sin modell i detta sammanhang, därmed får man både bättre förutsättningar vid landningen samt ökar modellens livslängd.

 

Traditionell landställsteknik…

Modellernas landställ har alltid lösts med i huvudsak två olika sorters teknik, dels landställ av pianotråd som surras fast i ett spant eller med aluminiumplåt som skruvas fast. I båda fallen är det s k stumma ställ, d v s landställ utan fjädringsegenskaper.

 

Pianotrådsställ

Pianotråden är utan tvekan det absolut bästa materialet för landställ till modellflygplan. Men då under förutsättning att man utnyttjar detta materials främsta egenskaper – dess fjädring.

Innan jag går in på byggteknik måste jag ändå fråga, varför är det så få modeller som har någon sorts fjädring för landställen?

 

Om man ser till fullskala flyg eller varför inte till modellflygarens bil…

Är det någon modellflygare som skulle välja en bil som saknar fjädring?
Både vad det gäller flyg och bilar vore det ju otänkbart att inte använda fjädring! Flygplanets vingar skulle t ex brytas av vid första hårda landning o s v…

 

Enkel skiss som borde vara självförklarande…

 

 

 

 

 

 

 

 

Skissen ovan visar hur ett enkelt fjädrande landställ är monterat.

Man kan välja mellan två metoder, dels enligt A där stället har sitt fäste i ett spant eller enligt metod B där stället fästs under flygkroppen.

Vid metod A får man borra ett håll in från kroppens sida och in genom spantet.
I detta håll limmas ett mässingsrör c

 

Längre fram inuti kroppen limmas en list av hård balsa i dimension ca 5×5 mm. Denna list utgör det andra fästet, där limmas en pianotråd enligt markering d på bilden.

Pianotråden har en hake t h. 

 

Om man väljer metod B limmar man eller skruvar fast två trekants balsalister under kroppen och mellan dessa limmas mässingsröret. Även i detta fall löses det främre fästet med en mindre list inuti kroppen.

 

 

 

Så här formar man – smider pianotråd.

 
För att få rätt rundade böjar utan skador – bristningar i tråden – skall man böja (spänna tråden) samt med snabba snärtiga hammarslag så nära böjen som möjligt – detta tills man känner att spänningen i tråden avtar.

Då har molekylerna staplat om sig i nya lägen. D v s pianotråden har fortfarande kvar sin fjädring – det har inte uppstått sprickor och liknade deformationer.

Hammarslagen behöver inte vara hårda eller hammaren stor och tung. Det är istället de kvicka snärtiga slagen intill böjningsstället som ger bästa funktion.

 

Steg för steg nedan en fortsättning…

Fjädrande landställ enligt torsionstekniken kan tillverkas i många olika utföranden, detta så att de passar till respektive flygplanstyper.  

 

Innan vi går vidare…

Med all säkerhet är det några som tvivlar – kan man fästa ett landställ på det enkla sätt som beskrivs i fortsättningen – många har säkerligen erfarenheter av hur landställ deformerats, rykts loss mm vid en del hårda landningar. Kanske måste man prova innan man förstår…

 
Faktum är dock att tack vare att hårda moment mildras genom landställets fjädring så kommer belastningen vid fastsättningspunkterna avsevärt minskas. Röret som kan placeras framför eller bakom har som uppgift att hålla fast samt ta upp krafter som uppstår under vridningen, pianotrådens tordering.

 

Det är spiken som får ta den första törnen och faktiskt så förvånas jag själv över att denna teknik håller så bra!

Det är dock viktigt att bygga snävt, d v s att pianotråden under spiken ligger exakt intill kroppens sida – därav namnet spiken – man borrar ett hål för denna och fyller med epoxilim. Slutligt spikar man in spiken så att det blir en lätt deformering av kroppens balsaflak där pianotrådsstället ligger an.

 

Bockning av landstället

Pianotråden som utgör själva landstället bockas i ett skruvstycke, se bild vid sidan. Tråden bockas så att den sticker in ca 25 mm i mässingsröret samt böjs 90 grader (nästan) och fortsätter fram under pianotråd d (denna tråd kallas i fortsättningen för ”spiken”). Från punkten vid spiken böjs pianotråden nedåt i ca 45 grader. Därefter böjs den till lämplig vinkel för hjulets montering.

I ofjädrat läggen bör hjulaxeln luta ned – den blir parallell med marken först vid flygplanets belastning. Hjulet fästes på traditionellt sätt eller med en avsevärt bättre teknik som beskrivs längre fram i artikeln.

 

Nu till en rad detaljer…

Detta landställs fjädring sker enligt torsionsmetoden – en metod som ofta använts inom bilindustrin. D v s det är vridningen av pianotråden på
sträckan g (på bilden) som ger en mjuk och progressivt verkande fjädring.

Det nämndes tidigare att pianotråden skulle böjas till nästan 90 grader vid röret. Detta för att man vid monteringen av stället skall tvinga in pianotråden under det främre fästet – spiken.

 

Därmed är formen på spiken en viktig detalj, man tillverkar spiken av 1,5 till 2 mm pianotråd och gör en böj med ca 60 graders vinkel. Sedan filar man till den form som visas på bilden.

 

Eftersom landställets pianotråd är något förspänd kommer den efter montering under spikens rundning sitta säkert och stabilt, därmed är landstället fastsatt – kan det bli enklare?

För modeller upp till ca 1,8 kg vikt räcker 2-2,5 mm pianotråd och upp till ca 2,5 kg klarar man sig med 3 mm tråd.

 

Jag och några få andra har använt denna teknik till mängder av olika modeller men det är tyvärr mycket sällan man ser detta idag…

 

 

Här följer en steg för steg anvisning med inriktning på en för moderna modeller typisk form.

Bilden här intill visar hur man bygger ett landställ (A) med dubbel fjädring.

 

Fastsättningen sker på samma sätt, dock med två rör samt spikar på var sida om kroppen.

Som bilden visar är pianotråden dubbelvikt i axelns ända, man klarar ca 2 kilo modell med 2 mm tråd. Att ”vika” samman pianotråd på detta sätt kan kanske upplevas som omöjligt av de som känner detta materials hårdhet. Med om man använder den teknik som har beskrivits här ovan går det utan problem. Det är dock viktigt att allteftersom öka radien i böjen, d v s lossa och dra ut tråden några tiondels millimetrar vid bockningen.

 

Arbetet börjar med (B) att beräkna axelns längd samt vinklar, det är en fördel att rita upp en mall så att man får samma vinklar för respektive landställshalva.

Vid C visas hur man väljer material till axelns utformning. En stor planbricka och ett tunt antennrör som skall trädas utanpå pianotråden. Gamla kasserade radioantenner blir allt mindre vanligt – samla på dig så ofta du kommer åt!

 
D beskriver hur man med tenn löder både rör och brickan. För att få rätt vinkel på brickan skall man borra ett absolut rätt vinklat håll i en brädbit – gärna ett hårt träslag såsom ek eller liknande. Det krävs en minst 50 watts (helst kraftigare) lödkolv till denna lödning. Tennet skall smältas ned så att det fyller runt pianotråden i axelhalvan!

Detaljerna E och F i bilden visar hur axeltappen ser ut efter lödning samt polering med stålborste.

Nu kommer en finess som berör hjulets fastsättning. Enligt pilen vid detalj G borras två hål genom lödtennet i axeltappen. Här duger inga vanliga borrar utan man tar en bit pianotråd i dim. Ca 0,5-0,8 mm. Nyp av så att spetsen blir kilformad och borra långsamt. Använd kortast möjliga ”borrlängd” och ha axeltappen fastspänd i ett skruvstycke. Hålen placeras över och under pianotråden, borren ”letar” rätt väg allteftersom.

 

Var försiktig! En pianotrådsborr i en motordrillborrmaskin är ett farligt verktyg…

 

 

Nästa bild visar fortsättningen på arbetet.

A, hjulet får med all säkerhet borras upp så att det passar på axeltappen.

Vid detta arbete händer det att fälgen delar sig, detta är dock inget problem utan en fördel…

 

Fälgen kan lätt limmas samman igen.

 

Vid detalj B visar pilen på att axeltappen skall slipas ned till lämplig passning, nu kanske pianotråden kapas av något men den får absolut inte kapas helt – d v s så att den bockade delen förloras! Därav den första punkten – mätning som visades i förgående bild.

 

Nu kommer finessen, detalj C visar på en bricka av plast eller plåt som håller fast hjulet. Brickan har två hål som passar till hålen i axeltappen och med en bit järntråd låses brickan fast på axeltappen. Detalj D visar hur järntråden kommer ut på baksidan av fälgen.

 

Slutligt tillverkas en navkapsel – vid detalj E beskrivs olika teknik för detta. Man kan med fälgen som mall forma en kåpa med exakt passning.

En bit plast värms över ett stearinljus och man drar plasten över fälgen, eller också kan man använda ett skruvlock till en spritflaska, klipp av locket ända ned till ca 2 mm från ovansidan samt med en bit rundad pianotråd pressar man fast kåpan mellan fälgen och däcket.

 

Detta var beskrivningen av ”lyxmodellen” av fjädrande landställ – utan tvekan ett jobb som alla kan klara om ovanstående steg för steg anvisning följs.

 

Resultatet blir ett avsevärt bättre fältmässigt uppträdande, personligen avskyr jag att se modeller som taxar som en ”struttande” hund…

 

Faktiskt! Utan fjädring på landstället är detta en allt för vanlig syn!

 

 

 

En sann historia…

 

 

För att vissa på denna landställtekniks lämplighet vill jag berätta en ”solskenshistoria”. Det hände någon gång på 70-talet, en midsommarafton. Vi var många på denna träff någonstans i Småland. En hel del unga modellflygare och de flesta av dessa hade en modell vid namn Junior 200, det var en klubbs enhetsmodell för nybörjare och alla var ombyggda med ovan beskrivna landställ.

Rätt som det var på midsommarkvällen bröt det ut ett väldigt oväder – blixt och skyfall! En ung flygare såg sin möjlighet att snabbt rädda sin modell undan regnet genom att skjuta in den under klubbledarens bil, den hade just anlänt och eftersom flygfältsmiljön var starkt kuperad hade ledaren hissat upp sin Citroên – en ”padda” till det högsta fjädringsläget, det var alltså gott om plats under bilen.

 

Klubbledaren tillkallades och hans kommentar var kort – inga problem – jag skall bara starta och hissa upp bilen. Upp stiger ”Cittran” och i samma takt reser sig modellen.

Resultatet var inga som helst skador och ynglingen som innan dess haft gråten i halsen kopplade glödströmmen och startade upp motorn.

Efter några ögonblick var hans modell i luften som om inget hade hänt. Så fungerar riktigt fjädrande ställ.

 

Alla fick fly inomhus och den unge flygaren glömde sin modell – detta ända tills dagen efter…

Till allas bestörtning kunde man bara konstatera att modellen var nedtryckt, tillplattad av mer än 1000 kilo bil. Kroppens undersida var nedpressad i gräset och landstället i spagat!

 

Klubbledaren tillkallades och hans kommentar var kort – inga problem – jag skall bara starta och hissa upp bilen. Upp stiger ”Cittran” och i samma takt reser sig modellen.

 

Resultatet var inga som helst skador och ynglingen som innan dess haft gråten i halsen kopplade glödströmmen och startade upp motorn.

 

Efter några ögonblick var hans modell i luften som om inget hade hänt. Så fungerar riktigt fjädrande ställ.